![]() |
![]() |
||||||||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
||||||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
||||||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
|||||
![]() |
![]() |
||||||||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
||||||
![]() |
![]() |
||||||||
![]() |
![]() |
|
Om
låten
Per Myrsten: Shadowgate belönades med Mario-statyetten i Nintendomagsinet och jag insåg att jag bara måste ha det här spelet. Jag åkte med min morfar (Olle & Märta-Olle) och köpte det på B&W i Uppsala för över 400 kronor. Det kom att bli ett av de NES-spel som jag ägnade mest tid åt. På NO-lektionerna i skolan gjorde jag en egen walktrough till spelet (jag fick för övrigt en välförtjänt 2:a i betyg). Hösten 2007 läste jag en forumtråd på Loading (den här). Level hade klassat Shadowgate som retroångest, och folk i tråden diskuterade detta. Det är det låten handlar om. Ett spel som man älskade när det var nytt och fräscht, vad tycker man om man spelar det nästan 20 år senare? Vissa spel är fortfarande roliga, andra är det inte. Naturligtvis har det mycket med nostalgi att göra, det vi gillade när vi var barn gillar vi idag också, eller vi har i alla fall överseende med de eventuella brister de gamla spelen har. Vad skulle du göra om du spelade Shadowgate nu? Skulle du spela igenom det och besegra Lord Warlock, eller skulle du trycka på power-knappen och byta spel efter en stund? Skulle du slä eller gä? Första versen tar upp det som jag tycker är den största nackdelen med Shadowgate: prova - dö - prova - dö - prova - dö - prova - lyckas! Det var nog faktiskt bara första scenen, den utanför borgen, man klarade helt utan att dö. Det där blev bättre i uppföljaren Beyond Shadowgate, ett spel som de flesta har missat men som verkligen är värt att spelas. Och ja, för er som inte har spelat Shadowgate, i spelets huvudmeny står det "slä" och "gä" och på ett annat ställe står det "bluta" istället för "sluta". |
|
|
|